White Water Rafting
I Lördags åkte vi forsränning med EF. Norm skjutsade oss, och det tog ungefär 3 timmar att komma fram till floden. Jag och Markus hade tidigare skojat om att Norm skulle låta någon av oss sitta fram i bilen, för att undvika att vi skulle snacka svenska - och så blev det, haha!
Eftersom klockan var 7 på morgonen när vi åkte från Salem, så däckade jag såklart i bilen. Men efter en timmes åkande stannade vi på en mack där jag provade energidrycken "Monster" för första gången. Jag var klarvaken resten av resan. Och efter stoppet fick vi i alla fall byta platser i bilen, haha!
När vi var framme vid floden var det bara att byta om till badbyxor och t-shirt eftersom vi skulle bli blöta. När Markus frågade Norm om vattnet var varmt eller kallt, skrattade han bara. Det visade sig vara 12°, och man ägnade stor del av forsränningen till att hacka tänder.
Hur som helst så var det i alla fall riktigt roligt. Ibland gick det sjukt snabbt, och ibland flöt vi fram i slow motion. Tristan, Conor och Giulia ramlade i när de "utmanade" varandra genom att stå upp på kanten av båten, och hålla balansen genom deras ihopsatta paddlar.
När vi var i slutet av floden frågade ledarna vilka som ville prova att simma i forsen, och jag är fortfarande förvånad över hur många som klev ur båtarna och gick tillbaka en bit längst stranden, för att sedan simma ned för den. Jag hoppar inte i vatten som är under 23°, det är min policy. Jag hackade redan tänder tillräckligt.
Markus, Jag, Conor, Gonzalo, Giulia, & Tristan
Det här var ett klass: 4-fall på skalan 1-5. Alla fick lägga sig ner i båten för att inte ramla ur, och alla blev totalt dyngsur. Vattnet var svinkallt, men det var jävligt roligt ändå, haha!
Jag, Conor (Markus blivande värdbror) & Giulia, när vi stannade till för lunch.
Minns inte vad killen i mitten hette, men på varsin sida har han Markus och Tristan.
Dallas Picnic
Idag åkte alla EF-utbytesstudenter till Dallas City Park. Där var det picnic och alla studenters familjer var inbjudna. Det var kul att se hur många vi faktiskt är som är här, och jag träffade även en tredje svensk här (som tydligen bor 5 minuter från mig och också heter Anton). Vi är alltså 4 svenskar här omkring nu. Jag, Markus, Linnea och Anton.
Dock kunde inte Norm (våran kontaktperson) vara tydligare när han ville prata med mig, Markus och Linnea enskilt, och gnällde på oss för att vi pratade svenska.
Det fanns EF-ledare på plats och pratade med värdfamiljerna enskilt, och studenterna enskilt. De ville höra våra historier so far, om vi längtade hem eller hade fått någon kulturchock osv.
Idag hade jag i varje fall systemkameran med mig, så här kommer några bilder:
Dallas City Park
Garrison
Devon
Markus, Devon & Jackson
Jackson, Garrison och Jennifer
Jackson & Garrison spelar soccer
Markus
Norm (Våran IEC/Kontaktperson) gnällde över att vi svenskar snackade svenska.
Det är hos honom Tristan & Markus bor, i södra Salem.
Mina kurser
Yearbook: Motsvarar en svensk skoltidning, och hittills har vi bara bollat ideér om vilket tema årets yearbook ska ha. Det är en ganska lättsam kurs, och jag antar att det kommer sluta med att jag tar bilder eller gör layout eller nåt.
Concert Band: Jag är med i drumline, vilket är helt okej. Det är dock inte min favoritlektion, men det är såklart lättsamt, och efteråt äter vi lunch i musikrummet eftersom kafeterian är fullproppad med folk.
LUNCH: What can I say? Svenskar klagar på skolmaten. Här kostar det 2$ för skolmat (varje dag), och jag har inte smakat den men hört att den inte är så god. Något som är riktigt dåligt faktiskt är att vi bara har 30 minuters lunch. Man hinner knappt ta fram väskan och gräva upp hemmagjord mat innan klockan ringer igen.
American Government: Jag har en manlig lärare, minns dock inte vad han heter. (Han är ny på skolan). Idag har han snackat om Obama, kriget i Iraq och lite vad allt handlar om. Det här är nog kursen som är svårast, men han kommer alltid fram till mig och frågar om jag förstår osv. "Just do your best, that´s great!".
Senior English: Den här kursen var jag livrädd för först. Att läsa engelska på senior-nivå, i ett land där läraren förväntar sig att man ska kunna prata engelska flytande osv. Men det här är faktiskt den roligaste kursen av alla. Läraren är sjukt rolig, och berättar hela tiden saker som inte har med skolan att göra. Hon älskar tex. snowboarding, och hade problem med detta när hon var gravid förra året och inte kunde åka snowboard...
Idag hade vi ett oförberett stavningstest, vilket gick 100 gånger bättre än vad jag förväntat mig. Jag trodde jag skulle ha 3/200 rätt eller nåt. Men det var ganska enkla ord. Vissa ord var jag bombsäker på, som de andra i klassen inte kunde (de skrek rakt ut när det kom ett konstigt ord).
Jag gick i alla fall fram till läraren efter provet och frågade om hon visste att jag var från Sverige, och har engelska om 2nd language. "Oh I had no idea, I couldn't hear any swedish accent! Your english is beautiful, thanks for telling me!". Det var i och för sig skönt att höra... :)
Den här lektionen är sist på dagen, och klassrummet är i en helt nybyggd del av skolan vilket är sjukt skönt.
Frågor & Svar
Jo, jag har tänkt fota huset och lägga upp här på bloggen. Jag kommer antagligen hinna göra det idag eftersom jag blir ensam hemma, medans de andra är i skolan/jobbet.
Lukas: Hur gamla var dina värdbröder? (a)
Devon fyller 17 snart, Jackson är 11 och Garrison 7.
Miranda: Hur är det i Oregon? Hur är vädret och medeltemperaturen där?
Hur har det varit för dig att komma in i familjen, har dom några speciella regler? :)
Oregon är ganska likt Sverige, fast utan den kalla vintern. Det är väldigt ovanligt med snö här, och om det skulle
snöa skulle skolan ställas in eftersom de inte använder vinterdäck och skolbussarna tar sig inte fram.
Temperaturen är ganska konstig. Det kan vara 33° vissa dagar, och sedan på natten sjunker den till 13°. Däremot
är naturen mer storslagen här, med större och grönare träd, höga berg och floder osv.
Det har inte varit direkt svårt att komma in i familjen, och jag är nästan aldrig ensam eftersom det är 5 andra i
familjen och så. Enda tiden på dygnet jag har tid att sitta vid datorn är efter 20:00, och då sover alla ni i Sverige... De två yngsta kommer ofta in till mitt rum och frågar saker om Sverige osv. Några speciella regler har jag inte märkt av ännu.
Johanna: Jag ska åka med EF nästa år, och ska på intervju snart, så jag undrar om du skulle kunna förklara hur hela din antagningsprocess gick till från intervjun (vill såklart veta vad du fick göra där också) till att du fick reda på vilken värdfamilj du skulle få. Dessutom vill jag gärna veta om du är nöjd eller missnöjd med just EF typ deras service osv.
Hej Johanna, kul att du ska åka som utbytesstudent nästa år!
Eftersom jag tydligen inte bodde i närheten av någon "intervjustad" så hade jag min intervju över telefonen, vilket funkade helt okej. Först berättade en tjej om vad EF gör, hur programmet ser ut och om hur det är att bo hos en värdfamilj osv. Sedan vill de se hur man ligger till i engelskan, så i slutet av intervjun var det bara engelska som gällde.
Det tog längre tid än väntat att få besked om jag blev antagen eller inte. Efter 3 veckor ringde de och sa att programmet var fullt, men att de kunde skriva in mig i en reservkö. Tillslut fick jag den sista platsen.
När alla blivit antagen blir man inbjuden på ett avresemöte, där man får lyssna på andra studenters berättelser
om high school, värdfamiljer, olika aktiviteter och traditioner osv. Avresemötet var i en aula på en skola i Stockholm, och det var faktiskt väldigt kul. Efter "föreläsningen" gick alla som skulle till USA in till ett rum, Australien ett annat osv. för att prata mer direkt om värdlandet. Efter det fick även alla killar gå in till ett rum, och
tjejerna till ett annat, ifall man hade några speciella frågor eller så.
Efter avresemötet dröjde det dock länge innan det hände nåt nytt. Jag fick vänta i flera månader innan jag fick min värdfamilj, och jag fick min värdfamilj ungefär 2 veckor innan jag skulle åka.
Jag kan inte säga att jag är missnöjd med EF's service eller nåt, för jag har det väldigt bra här. Men OM du
mellanlandar i Chicago... se till att försöka skynda dig till din gate, för flygplatsen är stor och jag hade inte tillräckligt med tid för att hinna med mitt plan, så jag missade det och fick boka om.
Har ni några fler frågor så är det bara att slänga in en kommentar :)
The Journey Begins
Men i Chicago när alla skulle in i USA, var vi tvungen att stå i en mil lång kö för att checka visum och fingeravtryck. Detta faktum verkar inte EF räknat med när de bokade biljetterna, eftersom tiden absolut inte räckte till för att stå i kö (1 timme) och sedan springa som galna för att leta bagage, lämna bagage, hoppa in på ett tåg som skulle ta oss till vår Gate och sedan hinna hämta ut biljetterna och framför allt - hinna med flyget.
Jag missade planet mellan Chicago & Seattle.
Alla vi 5 studenter som befann sig på flygplatsen skulle till 5 olika destinationer, i 5 olika gate:ar och där stod jag - själv på världens största flygplats och hade precis missat mitt flyg.
Jag fick fråga mig fram till en "rebook-lucka" där en -inte så överdrivet glad- tant fick boka om mina 2 sista flyg.
Tillslut satt jag på planet till Seattle, och hamnade i mitten av två killar som inte sa ett ord förän 10 minuter innan landning. Då skulle båda två veta vem jag var, var jag kom från och "hur man kunde prata så bra engelska om man aldrig varit i USA förut".
Seattle hade en gästvänlig flygplats som nästan var folktom. Där smällde jag i mig en Burger King-Whopper, tillsammans med en annan utbytesstudent som jag träffade.
Sedan var det dax för den sista flygningen, mellan Seattle & Portland. Jag visste att det bara skulle ta 50 min, och jag anade att planet skulle vara mindre än de tidigare 3 osv. Men att det skulle vara jag och 15 personer till på planet trodde jag inte. Det planet var fullt, kanske jag ska på understryka.
Det var smalare än en buss, och började skaka brutalt när motorn startade. Ändå var det den mest minnesvärda flygningen på hela dagen, när det pyttelilla planet flög in över Portland och det enda man såg var miljaaarder lampor där nere.
Jag letade mig ut från flygplatsen och vid utgången står 6 personer och vinkar glatt med balonger och en stor hemmagjord skylt: WELCOME ANTON!
Kris, Jennifer, Jag, Garrison Devon, Jackson
Värdsyskon
Stockholm - Portland
Fick nyss min flyginformation. Så här kommer min resa att se ut:
6:35 Stockholm - Frankfurt (2 timmars flyg)
10:40 Frankfurt - Chicago (nio timmars flyg)
3:25 Chicago - Seattle (4½ timmars flyg)
7:10 Seattle - Portland (50 min flyg)
... Sedan bilresa till Salem, Oregons huvudstad, och hem till värdfamiljen.
