Att flyga från Arlanda är inte direkt svårt. Speciellt inte när man är 6st utbytesstudenter från Sverige. Men efter första mellanlandningen i Frankfurt droppade första studenten av. Lisa skulle flyga direkt till San Fransisco, och vi andra till Chicago.
Men i Chicago när alla skulle in i USA, var vi tvungen att stå i en mil lång kö för att checka visum och fingeravtryck. Detta faktum verkar inte EF räknat med när de bokade biljetterna, eftersom tiden absolut inte räckte till för att stå i kö (1 timme) och sedan springa som galna för att leta bagage, lämna bagage, hoppa in på ett tåg som skulle ta oss till vår Gate och sedan hinna hämta ut biljetterna och framför allt - hinna med flyget.
Jag missade planet mellan Chicago & Seattle.
Alla vi 5 studenter som befann sig på flygplatsen skulle till 5 olika destinationer, i 5 olika gate:ar och där stod jag - själv på världens största flygplats och hade precis missat mitt flyg.
Jag fick fråga mig fram till en "rebook-lucka" där en -inte så överdrivet glad- tant fick boka om mina 2 sista flyg.

Tillslut satt jag på planet till Seattle, och hamnade i mitten av två killar som inte sa ett ord förän 10 minuter innan landning. Då skulle båda två veta vem jag var, var jag kom från och "hur man kunde prata så bra engelska om man aldrig varit i USA förut".
Seattle hade en gästvänlig flygplats som nästan var folktom. Där smällde jag i mig en Burger King-Whopper, tillsammans med en annan utbytesstudent som jag träffade.

Sedan var det dax för den sista flygningen, mellan Seattle & Portland. Jag visste att det bara skulle ta 50 min, och jag anade att planet skulle vara mindre än de tidigare 3 osv. Men att det skulle vara jag och 15 personer till på planet trodde jag inte. Det planet var fullt, kanske jag ska på understryka.
Det var smalare än en buss, och började skaka brutalt när motorn startade. Ändå var det den mest minnesvärda flygningen på hela dagen, när det pyttelilla planet flög in över Portland och det enda man såg var miljaaarder lampor där nere.
Jag letade mig ut från flygplatsen och vid utgången står 6 personer och vinkar glatt med balonger och en stor hemmagjord skylt: WELCOME ANTON!

Kris, Jennifer, Jag, Garrison Devon, Jackson

Värdsyskon